Brev
1993 beviljade Läkemedelsskadenämden ersättning till en patient som drabbats av sobrilbiverkningar. Här är dokumentet:
Swedoc.jpg (163 kb)
Jag skickade brev till olika läkare jag haft genom åren. I mitt brev beskrev jag vad gått igenom och fick bla följande svar från en överläkare:
svarlakare.jpg (80.2 kb)
En medicin som orsakar så svåra biverkningar att den knäcker en människa, ett ämne som förgiftar, skall det kallas läkemedel ?
Språket måste brukas rätt och saker och ting bör benämnas med sina rätta namn. Begreppsförvirring är inte bara vilseledande. Det kan vara livsfarligt som i fallet "läkemedel". Till varje namn hör ett bestämt innehåll som genom ett långvarigt bruk får människor att förstå och reagera på ett bestämt sätt. Ordet framkallar förståelse och ger upphov till handling. Om man ser ett grönt ljus så passerar man den farliga gatan, ser man ett rött ljus stannar man. Människor reagerar likadant på ord och namn. Om en människa får information om att ett ämne kallas "läkemedel" då tänds ett grönt ljus i medvetandet; det är något som är bra. Det kan hjälpa mig. Det kan jag ta. Får man budskapet "gift" så tänds det röda ljuset, det är något farligt. Det kan döda mig. I ordet "läkemedel" finns en stam från verbet "läka" som ger en direkt koppling till ord som "bota", "lindra", "befria från sjukdom" inte orsaka sjukdom eller skapa lidande. Många människor har blivit vilseledda av ett sådant felaktigt benämnande och har betalat för detta fel med ruinerad hälsa eller död.
Hur många procent av brukarna måste få långvariga eller bestående men för att ett kemiskt medel ska klassificeras som "knark", som gift; 80%, 50%, 10% ? Var går gränsen ? Vem sätter gränsen ? Fallet amfetamin som klassades som medicin på 30-talet och idag betraktas som narkotika visar att det finns behov av en tydligare definition. Jag efterlyser en debatt om språkets funktion angående begreppet "läkemedel" och om den förvirrande tillämpningen av begreppet. Låt oss börja med namnet.
Dana Platter, författare
Ingen menyrad? Klicka här
